I denna uppsats redogörs för den sociala biblioteksverksamheten i Östersund och ges ett förslag till utbyggd verksamhet, i första hand inom Frösödals och Hornsbergsområdena på Frösön. Jämförelse görs med andra kommuners verksamhet och det resoneras kring frågan "Hur nå de presumtiva låntagarna?"

Förslagen till utbyggd verksamhet bygger till stor del på intervjuer och samtal med olika befattningshavare inom äldreomsorgen, de kyrkliga församlingarna, Röda Korset och Landstinget. Förhoppningen är att förslagen ska kunna användas vid en utbyggnad av den sociala biblioteksverksamheten i Östersunds kommun.