En del företag har tagit de stora miljöproblemen inom textilproduktion på större allvar än andra, vilket har lett till att de börjat ta tillvara på gammalt material. Återvinning utav gamla material är i fokus för många utredningar. Företag vill, och försöker att hitta alternativ för att öka andelen återvunna fibrer i sina material, men dock bara så länge som kvaliteten är likvärdig som ett material med enbart nyproducerade fibrer. Hur stor är skillnaden då? Hur hållbart är ett plagg där materialet är tillverkat med delar av återspunna fibrer och skulle det kunna konkurrera med ett plagg tillverkat i ett material med enbart nyproducerade fibrer? Syftet med denna uppsats är att experimentellt jämföra om ett textilt återvunnet vävt material i blandningen viskos, elastan och återspunnen polyester kan uppnå likvärdig kvalitet som ett textilt vävt material i viskos, elastan och nyproducerad polyester. Metoden som användes för att fastställa uppsatsens resultat var en kvantitativ experimentell jämförande studie där två material testades enligt fyra olika standarder; bestämning av dimensionsändring vid tvätt 30°C och torkning, bestämning av dimensionsändring vid ångstrykning 115°C, bestämning av tygs benägenhet att bilda ytludd och noppor samt bestämning av tygers nötningshärdighet - bestämning av brott. Resultatet som uppsatsens författare fick fram är att ett textilt vävt material innehållande återspunna fibrer har lika bra förutsättningar som ett material med enbart nyproducerade fibrer för att användas vid tillverkning av basplagg med lång livslängd.