Vården på en neonatal intensivvårdsavdelning börjar i allt större utsträckning bli familjecentrerad. En familjecentrerad inriktning på vården är betydelsefull då den bidrar till såväl upplevelsen av delaktighet, känslan av trygghet som möjligheter för föräldrarna att knyta an till sitt barn. Anknytning till ett nyfött barn främjar tillväxt och utveckling. Pappan till det nyfödda barnet har en viktig roll för att barnet ska kunna förses med de trygga förhållandena som krävs för att tillväxt och utveckling ska gynnas. En aspekt av vården som dock skulle kunna störa bildandet av dessa trygga förhållanden är om pappan inte görs delaktig av sjuksköterskorna på avdelningen.

Denna litteraturstudie syftar till att beskriva pappors upplevelser av att ha ett barn på en neonatal intensivvårdsavdelning. Resultatet baseras på nio kvalitativa artiklar analyserade med hjälp av Axelssons beskrivning. Resultatet visar att pappor har en stor önskan av att få vara tillsammans med sin familj, men att denna vilja ibland motverkas av faktorer som stöd från vårdpersonal samt tiden. Det har i resultatet även framkommit att interaktioner med vårdpersonal av papporna upplevts som såväl negativ som positiv i sin utformning. I interaktionen ingår att kommunikation och undervisning upplevs viktigt samt att miljön papporna befinner sig i kan påverka deras förståelse kring den situation de befinner sig i. I diskussionen fördjupas pappornas upplevelser av den neonatala vården med ny litteratur. Papporna upplevde en brist på delaktighet vilket kunde motverkas genom god kommunikation, möjlighet till samtal samt genom att få sova på neonatalavdelningen. Det sistnämnda är även relevant ur den hållbara samhällsutvecklingens synvinkel.