Göteborgs Stad tog år 2008 beslutet att införa salutogent arbetssätt. Detta innebar att inom fyra år skulle alla medarbetare inom äldreomsorgen känna till vad ett salutogent förhållningssätt innebar. Alla insatser inom äldreomsorgen ska vara utformade efter hur de äldre upplever KASAM och bland medarbetarna ska tre kvalitetsfaktorer öka: delaktighet/påverkan, erkänsla och arbetstillfredsställelse. Det ska också finnas en mall för vad som krävs av verksamheterna för att bli salutogen-diplomerad.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på om enhetschefer och medarbetare inom äldreomsorgen tycker att de idag arbetar salutogent, om det är någon skillnad på arbetssättet före och efter beslutet togs 2008 och om det salutogena arbetssättet genomsyrar hela verksamheten.

Studien är genomförd utifrån en kvalitativ ansats med semistrukturerade frågor. Tre enhetschefer och tre medarbetare intervjuades. Intervjuerna har spelats in och senare analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.

Respondenterna tyckte sig vara medvetna om vad det salutogena arbetssättet innebar, de var positivt inställda till att förändra sitt arbetssätt men tyckte samtidigt att de fortfarande arbetade patogent. Alla respondenterna tycktes vänta på att någon skulle sätta igång förändringsarbetet. Denne någon var enligt respondenterna någon överordnad som också skulle bidra med ökade resurser. Medarbetarna saknade framför allt organisation, ledning, rutiner och tid medan enhetschefer saknade utarbetat material, personalbemanning och kompetens. Respondenterna uttryckte att deras arbete gick ut på att försöka klara av sitt arbete på ett drägligt sätt genom tillfälliga kortvariga lösningar och att det hela tiden kom upp nya problem att lösa vilket gjorde att den långsiktiga planeringen var omöjlig. Det salutogena arbetssättet var under intervjuerna fokuserade på omvårdnaden av brukarna och tanken att det skulle genomsyra hela verksamheten kom endast på tal när den direkta frågan kom upp.