Nutrition spelar en avgörande roll för den äldre vårdtagarens hälsa och välbefinnande. I och med att befolkningen i Sverige stiger i medellivslängd ökar också efterfrågan och behovet av vård. Äldreomsorgen är av denna anledning en växande verksamhet och distriktssköterskans roll, ansvar och kompetens gällande den äldre vårdtagarens nutritionsstatus kommer därmed att efterlysas i större utsträckning. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans erfarenhet av att stödja äldre vårdtagares nutrition i äldreomsorgen. Utifrån studiens syfte användes forskningsintervjuer med kvalitativ induktiv ansats. Intervjuerna genomfördes med fyra distriktssköterskor och fyra sjuksköterskor i fyra kommuner i Västra Sverige och datamaterialet analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Ur analysen utkristalliserades tre kategorier och nio underkategorier, som finns beskrivna i resultatdelen.

Studien visar på brister i ansvarsfördelning, kunskap och utbildning enligt deltagarnas upplevelser. Dessutom framkom det att bedömning och screening av den äldre vårdtagarens nutritionsstatus skedde i mycket liten utsträckning. Både distriktssköterskan och hemtjänstpersonalen är av betydelse i avseendet att upptäcka äldre vårdtagare som löper risk att drabbas av undernäringstillstånd. Distriktssköterskan upplevde att den äldre vårdtagarens ensamhet många gånger gjorde det svårt till stödjande insats. Detta på grund av den känsla av maktlöshet som distriktssköterskan upplevde. Studien visade att ensamheten var den största enskilda orsaken till att den äldre vårdtagaren kunde utveckla ett undernäringstillstånd. I diskussionsdelarna förs resonemang kring studiens metod och resultat mot tidigare forskning.