Denna rapport har tagits fram för att undersöka och sprida information om trikå av pappersgarn från bananväxten manillahampa ”musa textilis”. Behovet av skonsamma och mindre miljöpåverkande material är väldigt aktuellt inom beklädnadsindustrin. Många av de material som används idag tär på miljön och världens resurser. Studien undersöker pappersgarns mekaniska egenskaper och färgbarhet. Detta görs för garn med olika tjocklek samt pappersgarn blandat med andra material. En studieresa gjordes till Japan för att besöka leverantörerna av pappersgarnet. I Japan visade företagets vice VD produkter de tagit fram av garnet och i många fall var det en blandning av papper och mer vanliga material som bomull och viskos, som gjorde slutprodukten mjukare. För att tillverka trikå av pappersgarn har olika bindningar och metoder prövats fram. Materialprover stickades upp i bindningen piké Lacoste över fyra sticksystem. Tester gjordes för dimensionsförändring, färghärdighet, nötningshärdighet och noppbildning samt dragprovning på garnnivå. Kawabata systemet (används för att mäta de mekaniska egenskaperna hos ett material) har använts som utgångspunkt för att undersöka ett materials komfort och egenskaper. Ytan och styrkan på ett material har studerats. Tyg stickat av pappersgarn känns styvare och hårdare än tyg stickat av bomull eller viskos, vilket resultatet av dragprovningen kan bekräfta. Pappersgarn är styvare jämfört med referensproverna bomull ”gossypium”, viskos och polyester. Garn av papper har dock goda egenskaper som stickad vara, där det inte påvisas någon större krympning eller töjning. Pappersgarn visar inga tecken på noppbildning och har en god färghärdighet efter att materialet har färgats enligt konventionell metod för cellulosabaserade material.