I den här studien undersöker vi de bakomliggande argumenten till varför beslutsfattarna valt att decentralisera ansvaret för det brottsförebyggande arbetet till kommunerna samtidigt som de argumenterar för att recentralisera skolan samt hälso- och sjukvården. Studien tar sin utgångspunkt i en komparativ analys av tre centrala samhällsfunktioner och bygger på en dokumentanalys, vilken genomförts med hjälp av Carol Bacchis metod What’s the problem represented to be?. Vi menar att decentraliseringen av det brottsförebyggande arbetet legitimeras genom att fokus läggs på heterogenitet och kommunernas förmåga att samordnainsatser utifrån lokala förutsättningar. Motsatsvis grundas argumenten för recentralisering avskola samt hälso- och sjukvård på homogenitet, där behovet av nationell styrning ska säkerställa likvärdighet och ökad kvalitet. Studien visar på en ambivalens i beslutsfattarnas tillvägagångssätt där olika lösningsförslag pekar åt olika håll beroende på respektive samhällsfunktions kontext och karaktär. Vår förhoppning är att studien bidragit till kunskap om och en ökad förståelse för dynamiken som finns mellan centralisering och decentralisering inomsvensk offentlig förvaltning.