Isoleringsvård används för att begränsa smittspridning samt som en åtgärd för att skydda patienter från smitta. Forskning visar att vårdmiljön kan ha betydelse för patienters välbefinnande. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelser av isoleringsvård inom somatisk slutenvård. Metoden som användes var en litteraturöversikt med analys av kvalitativ forskning, vilken inkluderade tolv vetenskapliga artiklar. Analysen identifierade sex subteman: upplevelser av ensamhet, att känna trygghet, begränsad rörelsefrihet, saknad av anhöriga, närvaro av vårdare och kommunikation och kunskap från vårdare. Detta i sin tur skapade två teman: betydelsen av vårdmiljön och behov av mänsklig interaktion. Resultatet påvisade att varje upplevelse är personlig, där ensamhet och begränsad rörelse bidrog till fysiska- och psykiska utmaningar. För de skyddsisolerade patienterna kunde utrymme för återhämtning skapa trygghet. Närvaron från närstående och interaktion från vårdare var grundläggande för att minska oron och öka delaktigheten. Vidare synliggjordes att patienterna upplevde sig sedda om vårdarna utifrån ett helhetsperspektiv såg människan bakom sjukdomen. Diskussionen problematiserar resultatet gentemot tidigare forskning, som betonar vikten av mänsklig interaktion för att minska lidande och främja välbefinnande. Patienter som vårdats isolerat riskerade att placeras i ett främmande sammanhang, där information och stöd, liksom den fysiska miljön, kunde mildra det negativa konsekvenserna och bidra till bättre återhämtning. Slutsatsen är att med ett vårdvetenskapligt förhållningssätt kan sjuksköterskan synliggöra patientperspektivet och med sin närvaro inge stöd i den påfrestande situation som kan uppstå vid isoleringsvård.

Isolation care is used to limit the spread of infections and as a measure to protect patients from infections. Research shows that the care environment can have an effect on patients' well-being. The purpose of the study was to shed light on patients' experiences of isolation care within somatic inpatient care. The method used was a literature review with analysis of qualitative research, which included twelve scientific articles. The analysis identified six subthemes: experiences of loneliness, feeling safe, limited freedom of movement, absence of relatives, presence of carers, and communication and expertise from carers. This in turn created two themes: the importance of care environment and the need for human interaction. The result showed that each experience is individual, where loneliness and limited movement contributed to physical and psychological challenges. For protective isolated patients, spaces for recovery could create security. The presence of relatives as well as interaction with caregivers were fundamental to reducing anxiety and increasing involvement. Furthermore, it was shown that patients felt they were seen if the caregivers, based on a holistic perspective, saw the person behind the disease. Isolation care is an important measure to promote a sustainable future, prevent ill health and thus reduce suffering for both the individual and the society. The discussion compares the results with previous research, which emphasizes the importance of human interaction to reduce suffering and promote well-being. Patients who were isolated risked being placed in an unfamiliar setting where information and support, as well as the physical environment, could contribute to a better recovery. The conclusion is that with a approach based in care science, the nurse can make the patient's perspective visible and with their presence provide support in the stressful situation that can arise during isolation care.