Bakgrunden till uppsatsen är att undersöka om det borde ske en förändring gällande misstänktas del i rättsprocessen när det kommer till organiserad brottslighet. Detta utan att kränka den mänskliga rättigheten att inte medverka till utredningen av sin egen skuld. För att undersöka detta har vi jämfört Sveriges och Danmarks lagstiftning gällande förundersökningsprotokollet, bevis- och förklaringsbörda och rätten att sitta tyst. Uppsatsen är utformad som en multimetodologisk ansats som består av rättsdogmatisk metod och juridisk komparativ metod för att analysera lagstiftningen länderna emellan och semistrukturerade intervjuer för att se till det subjektiva och något mer konstruktivistiska. Tanken med en multimetodologisk ansats är att kunna jämföra den skrivna juridiken med hur juridiken praktiskt tillämpas i samhället. När vi analyserade vårt resultat kom vi fram till att våra frågeställningar var starkt sammankopplade. Detta för att de har sin utgångspunkt i de mänskliga rättigheterna, vilket gör det svårt att få till en lagförändring. Resultatet talar för att vi möjligtvis hade kunnat få till en lagförändring gällande misstänktas del i rättsprocessen genom att införa en dansk lag. Den syftar till att åklagaren har rätt att hålla på viss bevisning för att först presentera bevisningen vid huvudförhandlingen i domstol. Resultatet talar för att det hade kunnat vara en åtgärd som hade varit värd att se över och möjligt implementera i svensk lagstiftning. Detta för att få till en förändring så de misstänkta inte kan forma sin utsaga efter förundersökningsmaterialet, men även att det inte hade spelat någon roll om de agerat med att sitta tysta fram till huvudförhandlingen.