Background: The respiratory system is a vital bodily function in the body. Respiratory distress can affect other vital functions in the body and if untreated, cause multiple organ failure. Knowledge on how to prevent or quickly treat respiratory distress is crucial for patients’ health. Covid 19 and the respiratory problems that the coronavirus created, also created a more complex working situation for emergency nurses and increased their workload. It is therefore of importance to explore emergency nurses’ experiences of treating this patient group during the pandemic.

Aim: To describe emergency nurses’ experiences of treating adult patients with COVID-19-related respiratory problems in emergency departments.

Method: An integrative review with systematic searches in CINAHL, PubMed and PsycINFO. 12 articles were chosen for inductive thematic analysis according to Whittemore and Knafl.

Results: Three main themes were identified: Challenges and obstacles due to emergency nurses’ competencies during COVID-19; Challenges and obstacles in the emergency nurses’ environment during the COVID-19 pandemic; and last Challenges and barriers that affected emergency nurses' well-being during COVID-19. Nurses experienced an increased workload during COVID-19 as well as increased stress, mainly linked with the fear of contagion. Less experienced and clinically competent nurses experienced higher degrees of stress and worry for contagion and had less ability to handle stress than more experienced and clinically competent nurses. Less competent nurses also lacked the ability to maintain compassionate and patient-centered caring relationships in stressful situations in comparison to more experienced and clinically competent nurses.

Discussion and Conclusion: Since uneven levels of competence among colleagues are connected to higher levels of stress in nurses, and because this also affects compassionate and patient-centered care, we recommend learning programs and collegial learning paired with measures to retain competent staff even during times of crisis. 

Bakgrund: Andningen är en vital funktion för människans överlevnad. Om andningen påverkas negativt kan detta leda till att andra kroppsliga funktioner också påverkas och till slut sviktar. Goda kunskaper om hur sjukhuspersonal och ledning kan arbeta för att förebygga andningsrelaterade problem eller snabbt kunna åtgärda dessa är avgörande för patienternas hälsa. COVID-19 pandemin och de akuta andningsbesvären som coronasjukdomen orsakade hos många patienter tillförde komplexitet till akutsjuksköterskors arbetsuppgifter och ökade deras arbetsbörda. Det är därför av intresse att undersöka akutsjuksköterskors upplevelser av att vårda denna patientgrupp under pandemin.

Syfte: Att beskriva akutsjuksköterskors upplevelser av att vårda vuxna patienter med andningsbesvär relaterade till COVID-19 på akutmottagning.

Metod: En integrativ litteraturstudie med systematiska sökningar i CINAHL, PubMed och PsycINFO där 12 artiklar valdes för induktiv tematisk analys enligt Whittemore och Knafl.

Resultat: Tre huvudteman identifierades: Utmaningar och hinder för akutsjuksköterskors kompetens under COVID-19, Utmaningar och hinder i akutsjuksköterskors arbetsmiljö under COVID-19-pandemin samt Utmaningar och hinder som påverkade akutsjuksköterskors välmående under COVID-19. Akutsjuksköterskor upplevde ökad arbetsbelastning relaterad till COVID-19 och upplevde även ökad stress, framför allt kopplad till rädslan för smitta. Mindre erfarna och kliniskt kompetenta akutsjuksköterskor upplevde större grader av stress och rädsla för smitta samt hade sämre förmåga att hantera stress än mer erfarna och kliniskt kompetenta akutsjuksköterskor. Mindre kompetenta akutsjuksköterskor förmådde inte heller upprätthålla en medkännande och personcentrerad vård i stressande situationer i lika hög utsträckning som mer erfarna och kliniskt kompetenta akutsjuksköterskor.

Diskussion och Slutsats: Eftersom ojämn kompetensgrad inom personalgrupper är kopplat till ökad stress för akutsjuksköterskor och eftersom detta har negativa konsekvenser för den medkännande och personcentrerade omvårdnaden, rekommenderar vi kompetenshöjande program, förutsättningar för fortsatt lärande samt satsningar på att behålla kompetent personal även i kristider.