heldygnsvården på ett tryggt sätt. Vid fortsatta behov av insatser i hemmet ska patienter rapporteras till ansvarig hemsjukvård. Bedömning av patienternas behov görs utifrån den vårdkompetens sjuksköterskan har sedan tidigare och kommunikationen under överrapportering är väsentlig för fortsatt uppföljning. En bristande kommunikation mellan psykiatrisk heldygnsvård och hemsjukvård leder till risker för patientsäkerheten. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelse av överrapportering mellan psykiatrisk heldygnsvård och hemsjukvård. En kvalitativ intervjustudie genomfördes med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades utifrån Elo och Kyngäs (2008) kvalitativa innehållsanalys. I resultaten framkom två kategorier och sju subkategorier. Första kategorin var Rapportsituation som brister och andra kategorin var Arbetsstruktur som brister. Enligt resultaten framkommer det en önskan om att utöka antal personliga möten som upplevs stödja en personcentrerad vård. Vidare visade resultatet på en bristande rapportsituation som grundar sig i en bristfällig kommunikation vid överrapportering. Sjuksköterskor beskriver olika färdigheter vid rapportering som grundar sig i olika specialistbakgrunder. Det framkommer behov om enighet och utvecklingsarbete utifrån de briser som framkommer. Hållbara rutiner och riktlinjer kring överrapportering saknas som i sin tur försvårar arbetet utifrån ett evidensbaserat synsätt. Hemsjukvårdens sjuksköterskor beskriver att de vårdar i ovisshet vilket föranleder säkerhetsmässiga risker. En utvecklig av ett evidensbaserat och hållbart sätt att rapportera över patienter från psykiatriska heldygnsvården till hemsjukvården förbygger vidare patientsäkerhetsmässiga risker. Personorienterad kommunikation ur flera aspekter är det mest centrala är att kunna förstå vad som är viktigt för patienten i den specifika situationen.