Sverige ett mångreligiöst land, där elever kommer från olika bakgrunder och religiösa sammanhang. Av den anledningen är det viktigt att undervisningen i religionskunskap tar hänsyn till och bygger vidare på elevernas tidigare kunskaper samt erfarenheter. Genom att tillvarata elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter bidrar läraren till en mer inkluderande lärmiljö. En inkluderande lärmiljö där elever känner sig sedda och hörda ökar elevernas engagemang samt intresse för ämnet.  

Syftet med föreliggande studien är att undersöka vilka didaktiska metoder lärare i årskurs 1–3 tillämpar i sin religionsundervisning för att inkludera elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter. Syftet utforskas genom tre frågeställningar som berör inkludering, val av didaktiska metoder och utmaningar i religionsundervisning.  

En kvalitativ metod i form av fyra semistrukturerade intervjuer har genomförts. Under intervjuerna ställs förutbestämda frågor till samtliga respondenter i samma följd. De som intervjuades är utbildade lärare i årskurs 1–3 och är behöriga för att undervisa i religionsämnet.

Resultatet visar på att inkludering i undervisning är en central del i undervisningen för samtliga lärare. Lärarnas resonemang kring begreppet inkludering är enhetligt och de betonar vikten av att skapa en klassrumsmiljö där eleverna blir sedda och hörda. Lärarna har, beroende på typen av elevgrupp, olika tillvägagångsätt för att tillvarata elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter i undervisningen. När eleverna är villiga att dela med sig av sina tidigare kunskaper och erfarenheter, underlättar det för lärarna att planera undervisningen utifrån deras kunskaper. Däremot gäller det att skapa en klassrumsmiljö med öppet klimat där eleverna respekterar varandras olikheter och visar tolerans för att kunna tillvarata deras tidigare kunskaper i undervisningen.