Samverkan är en institutionaliserad del av myndigheters dagliga arbete och lyfts fram som en central del för att kunna lösa komplexa utmaningar som myndigheterna ofta inte kan hantera på egen hand. Myndigheter som polismyndigheten och socialtjänsten präglas även av strikt sekretess som i ett flertal fall skulle kunna utmana samverkan genom att uppgifter som hade kunnat föra myndigheternas arbete framåt inom det brottsförebyggande arbetet inte får lämnas ut. Den organiserade brottligheten i Sverige har under de senaste åren ökat och har således intensifierat myndigheternas arbete för att kunna bekämpa den nedåtgående trenden. Syftet med denna studie var att undersöka i vilken utsträckning sekretessen påverkar samverkan mellan polismyndigheten och socialtjänsten för att motverka ungdomskriminaliteten. Detta genomfördes genom att utgå från socialt kapital, aktörsfokuserad perspektiv och samverkansperspektiv. Studiens genomfördes genom kvalitativa intervjuer med två representanter från polismyndigheten, tre från socialtjänsten och med två lektorer med bred kunskap kring sekretess och polisiärt arbete som undervisar på Högskolan i Borås. Samtliga intervjuer genomfördes på plats med undantag för intervjuerna med lektorerna som genomfördes via den digitala plattformen ZOOM. Resultatet visade att samverkan fungerar på ett effektivt sätt mellan myndigheterna tack vare nära och kontinuerlig kontakt. Det fanns även en stark tillit mellan myndigheterna som resulterade i att myndighetspersonalen kunde föra en mer öppen dialog med varandra än vad vi först antog. Studien visar på att även om sekretessen i sig inte är ett påtagligt hinder mellan myndigheterna så framkommer trots detta en osäkerhet och rädsla bland individerna inom myndigheterna för att dela med sig av känsliga uppgifter. Det framgår även att det kan vara problematiskt att veta vilka lagar och riktlinjer tjänstemännen ska förhålla sig till när det kommer till sekretess samt hur lagen ska tolka, Således framgick en viss kunskapsbrist när tjänstemännen tvingas förhålla sig till lagar som lämnar mycket tolkningsutrymme.

Cooperation is an institutionalized part of the authorities' daily work and is highlighted as a central part of being able to solve complex challenges that the authorities often cannot handle on their own. Authorities such as the police and social services are also characterized by strict secrecy, which in several cases could challenge cooperation by not divulging information that could have advanced the authorities' work in crime prevention. Organized crime in Sweden has increased in recent years and the authorities have thus intensified the work of the authorities in order to combat the downward trend. The purpose of this study was to investigate the extent to which secrecy affects the collaboration between the police authority and social services to counter youth crime. This was carried out by starting from social capital, an actor-focused perspective and a collaboration perspective. The study was conducted through qualitative interviews with two representatives from the police authority, three from social services and with two lecturers with broad knowledge of secrecy and police work who teach at the University of Borås. All interviews were conducted on site, with the exception of the interviews with the lecturers, which were conducted via the digital platform ZOOM. The result showed that collaboration works efficiently between the authorities thanks to close and continuous contact. There was also a strong trust between the authorities which resulted in the authority staff being able to have a more open dialogue with each other than we first assumed. The study shows that even if secrecy in itself is not a tangible obstacle between the authorities, there is nevertheless an insecurity and fear among the individuals within the authorities to share sensitive information. It also appears that it can be problematic to know which laws and guidelines the civil servants must relate to when it comes to confidentiality and how the law must be interpreted. Thus, a certain lack of knowledge emerged when the civil servants are forced to relate to laws that leave a lot of room for interpretation.