Tidigare forskning visar att hot, våld och pågående dödligt våld blir alltmer vanligt i samhället något som ambulanssjuksköterskorna möts av alltmer frekvent i sin yrkesutövning. Den prehospitala vårdmiljön är föränderlig och ambulanssjuksköterskor utsätts för risker i arbetet med att vårda i dessa situationer. Den polisiära närvaron är idag det skydd som erbjuds för ambulanssjuksköterskornas säkerhet. Samhället går mot ett hårdare klimat där skjutvapen och stick/skärvåld hör till vardagen. Syftet med studien var att utforska ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda med polisiär närvaro som skydd för den egna säkerheten. En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats tillsammans med Elo och Kyngnäs (2008) modell för innehållsanalys tillämpades för att besvara syftet. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes. I resultatet framkommer fyra huvudkategorier: 1) Professionell ångest, 2) Vill skydda sig själv, 3) Gemensamt ansvar och 4) Behovet av att känna säkerhet och trygghet. Resultatet visar ambulanssjuksköterskornas upplevelser av att vårda i hotfulla situationer som kan väcka en professionell ångest med dels stress, oro och rädsla. De upplever den polisiära närvaron som betydande för deras säkerhet och trygghet i yrkesutövandet. Resursbrister hos polisen lyfts vilket ambulanssjuksköterskorna upplever leder till att de utsätts för fler risker när de tvingas vårda utan skydd för sin säkerhet. Slutsatser i studien visar att dagens ambulanssjukvård är föränderlig i takt med samhällets utveckling och resursbrister påverkar vården. Begreppet vårda skiljer sig från varje patientmöte, vilket ställer krav på ambulanssjuksköterskornas flexibilitet gentemot patient, anhörig, polis och omgivning. Den vårdande vården är situationsbaserad gentemot varje patient där vårdandet inte alltid ser likadant ut.