I Sverige är barnhälsovården en del av hälso-och sjukvården med syfte att främja och stärka barnet- och familjens möjligheter till bättre hälsa. Eftersom befolkningen i hela landet blir alltmer mångfaldig som ett resultat av fortsatt invandring, kommer distriktssköterskan inom barnhälsovården att bemöta olika konstellationer av familjer med olika kulturella bakgrunder. Många av familjerna talar ingen svenska, vilket är en stor kommunikativ barriär för distriktssköterskan. Ouppmärksamhet kring språkbarriärer kan leda till dålig kommunikation mellan distriktssköterska och familjen, vilket kan orsaka ogynnsamma vårdrelaterade problem. Syftet var att beskriva distriktssköterskans attityder till och upplevelse av att möta familjer med språkbarriärer inom barnhälsovården. I litteraturöversikten användes en integrativ design av både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Till den insamlade datamaterialet användes Braun och Clarke (2006) som analysmodell för att identifiera, analysera och redogöra mönster och teman. I resultatet identifierades tre huvudteman: När språket blir en utmaning, känslor av otillräcklighet och stödet som gör skillnad. Det framkom ur dessa teman i resultatet att distriktssköterskan utmanades för olika hinder och svårigheter vid språkbarriärer. Vården blev mer komplicerad för familjerna och vårdkvaliteten samt familjens hälsa kunde påverkas negativt. I resultatdiskussionen problematiserades vikten av fungerande kommunikation mellan distriktssköterskan som vårdpersonal och familjen samt vad konsekvensen av optimal kommunikation hade för betydelse för en god familjecentrerad vård. I slutsatsen visade att brist på ett gemensamt språk kunde leda till missförstånd mellan distriktssköterskan och familjen, där distriktsköterskan försökte hitta på olika lösningar i mötet såsom att använda sig av professionella tolk och olika kommunikationsverktyg för att överbrygga språkbarriärer.