Att befinna sig i det vårdande mötet med patienter med terminal cancer kan bli utmanande för sjuksköterskan. Terminalcancerpatienter har större behov av både medicinskt och existentiellt stöd. För att effektivt möta patienternas behov och skapa en ömsesidig tillit krävs det att sjuksköterskan visar en empatisk förmåga att sätta sig in i patientens livssituation. Syfte är att belysa sjuksköterskans upplevelse av det vårdande mötet med patienter med terminal cancer i slutenvård. Metoden som tillämpats är en sammanställning av tio kvalitativa vetenskapliga artiklar i form av en litteraturöversikt. I studiens Resultat framkommer att mötet med döende patienter upplevs olika av sjuksköterskor och kan ha både positiv och negativ inverkan. Kommunikation har också en grundläggande roll i det vårdande mötet. Kommunikationen påverkas av sjuksköterskans kunskaper, erfarenhet samt av kulturen. Existentiella frågor kan ha varierande inverkan på sjuksköterskors välbefinnande, med möjlighet till både positiva och negativa påverkningar. Slutsatser Det vårdande mötet är en utmaning som kan ge upphov till både positiva och negativa känslor samt emotioner hos sjuksköterskan. Detta kan påverka hennes välbefinnande och hennes arbete. Negativa känslor är förknippade med emotionell belastning. Positiva känslor hjälper sjuksköterskor att tänka på och reflektera om livet och döden. De positiva känslorna möjliggör för sjuksköterskor att utveckla en önskan att vara mer empatiska mot andra och förvärva ny kunskap. Bristfällig kommunikation och samarbetsproblem framstår som hinder. Förbättringar såsom utbildning och mentorskap kan stödja kommunikationen och minska risken för emotionell belastning vilket kan leda till mindre sjukskrivningar.