Barn i behov av särskilt stöd är ett fenomen som majoriteten av verksamma pedagoger inom förskolan kommer att stöta på i sitt arbetsliv. Detta innefattar barn som på något sätt behöver stöd i sin vardag. Det kan till exempel vara stöd i sin kommunikation med andra människor eller i sociala situationer.

 Syftet med vår studie är att skapa en större kunskap om hur verksamma pedagoger arbetar med barn som är i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet. För att uppnå studiens syfte och få svar på vår frågeställning använde vi oss av en kvalitativ metod som innebar att dela ut enkäter med öppna frågor. Vårt val av metod grundade sig i att vi ville ha en djupare inblick i hur verksamma pedagoger arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Vår studie grundade sig i den sociokulturella teorin och framför allt begreppet den proximala utvecklingszonen. 

Resultatet visade att förskolans mest förekommande arbetssätt var arbete med bildstöd, tecken som stöd, mindre grupper under större delen av dagen samt kartläggning av både enskilda barn och hela barngruppen. Samarbete med specialpedagoger var även förekommande, då det enligt de verksamma pedagogerna har en viktig kompetens som behövs i arbete med barn i behov av särskilt stöd.