Digitala verktyg och skrivarenor är av stort intresse för läs- och skrivforskning idag, särskilt inom den gren som kommit att benämnas New Literacies. Nya arenor för läsning och skrivande medför ett nytt sätt att tänka, handla och skapa mening, vilket innebär att bloggar, nätgemenskaper och wikis öppnar vägen till en omdefiniering av undervisning och lärande. Många studier visar dock att klassrumsarbete präglas av traditionella skrivuppgifter där lärare snarast försöker att dressera in digitala verktyg i en gammal diskurs. I denna artikel ges en översikt över teoretiska perspektiv på läsning och skrivande i relation till vår tids textvärldar. Jag argumenterar för att det är hög tid för nytänkande både inom undervisning och forskning; barn och ungas skriftspråkliga vanor och erfarenheter bör studeras närmare och integreras i skolans dominerande skriftspråkliga aktiviteter.