Våld mot barn är ett internationellt och nationellt problem. Antal barn som utsätts för våld i Sverige är svårt att uppskatta då mörkertalet anses vara stort. Att som barn bli utsatt för våld påverkar hälsan negativt på många sätt och kan leda till livslånga konsekvenser. Distriktssköterskan arbetar hälsofrämjande och förebyggande och inom barnhälsovården är det barnets hälsa, utveckling och livssituation som är centralt. Vid kännedom, oro eller misstanke om att ett barn är utsatt för våld har distriktssköterskan anmälningsskyldighet till socialtjänsten. Forskning visar dock att distriktssköterskorna inom barnhälsovården inte anmäler alla misstänkta fall av våld mot barn och underrapportering är ett problem i Sverige. Detta leder till att alla barn inte får sina grundläggande behov tillgodosedda. Syftet med examensarbetet var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att möta barn inom barnhälsovården som misstänks- eller blivit utsatta för våld i hemmet. Kvalitativ metod med individuella intervjuer användes för att belysa fenomenet. Sex distriktssköterskor deltog i intervjuerna. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet resulterade i följande övergripande tema vilket summerade kategorierna och underkategorierna ”Att se till barnets bästa”. Fyra kategorier identifierades:1) Ett samhällsansvar, 2) Möten med våldsutsatta barn och deras föräldrar, 3) Vårdande möten samt 4) Organisatoriska förutsättningar och samverkan. Resultatet visar vilken roll personliga värderingar spelar i arbetet kring barn och våld. Det belyser också betydelsen av den vårdande relationen till familjen samt behovet av organisatoriska förutsättningar och kollegialt stöd. För att nå framgång i arbetet med våldsutsatta barn behöver också alla som arbetar inom hälso- och sjukvården ta ett gemensamt ansvar.