Det saknas forskning och nationell reglering om hur nybörjarsvenska ska bedrivas i svensk grundskola. Kursplanen i skolämnet svenska som andraspråk (sva) som finns idag riktas alltså inte mot grundläggande sva. I den här artikeln undersöks hur lärare i svenska som andraspråk legitimerar/delegitimerar sin skolas organisering av grundläggande sva. Studiens data består av tio transkriberade intervjuer som har analyserats med hjälp av van Leeuwens (2008) legitimeringsbegrepp. Resultaten bekräftar att organiseringen av grundläggande sva är decentraliserad. Lärarna legitimerar sin skolas organisation (eller brist på organisation) genom moralisk värdering med hänvisning till elevernas behov. Eftersom lärarna uttrycker sig som experter på vad nyanlända behöver, och hur deras behov kan tillgodoses, klassificeras denna legitimering också som personlig auktorisation. De lärare som arbetar i skolor som har en organiserad undervisning i grundläggande sva uttrycker i högre grad att nyanlända behöver systematiskt stöd i sin grundläggande andraspråksutveckling (diskursen separering med fokus på grundläggande andraspråksutveckling). De lärare som arbetar på skolor som saknar en organiserad undervisning i grundläggande sva framhåller istället att nyanlända elever generellt gynnas av att inkluderas i ordinarie sva/sve-undervisning men att lärarna kan behöva göra vissa anpassningar (diskursen inkludering med vissa anpassningar). Resultatet visar också att grundläggande sva legitimeras/delegitimeras genom rationalisering och företrädesvis uttrycks av de lärare som saknar en organiserad undervisning i grundläggande sva. Lärarna hänvisar i de fallen till bristande resurser (den ekonomiska diskursen). Överlag framkommer att de intervjuade sva-lärarna ser sig själva som centrala aktörer som tar ansvar för organiseringen av nyanländas utbildning.