En människas språkliga resurser är nära sammankopplade med vem hon äroch hur hon blir uppfattad av andra. Med andra ord har en människas språk-liga resurser med hennes identitet att göra (Edwards, 2009). I dagensSverige talas fler än 150 språk (Parkvall, 2015). Dessa språk tillskrivs intelika värde, varken officiellt i lagar och språkpolicyer eller av talare av olikaspråk. Hult (2017) har å ena sidan beskrivit den språkliga hierarki som råderi Sverige med svenska som huvudspråk (SFS 2009:600) och det obliga-toriska skolämnet engelska som ett andraspråk (SFS 2010:800), å andrasidan de inhemska minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, romanioch samiska) och övriga fler än hundra minoritetsspråk. Denna språkligahierarki kan ses som ett uttryck för en enspråkig, eller möjligen tvåspråkigsvensk-engelsk, norm. Svenska och engelska värdesätts högst i samhället,följt av skolspråken franska, tyska och spanska. De övriga språken tillmätssnarare ett individuellt värde. Det utvecklings- och forskningsprojekt sombeskrivs i denna rapport har med språkliga resurser att göra, och det är rim-ligt att även relatera beskrivningen till ovanstående resonemang om språk-liga hierarkier.