Syftet med denna studie är att undersöka maktstrukturer och maktuttryck i barns fria lek i förskolan. I studien granskas och kartläggs hur maktstrukturer ser ut och vilka maktuttryck som kan finnas i barns fria lek. Förhandling kan övergå till maktutövning vilket observationerna i studien har visat. Barn med högre status har bättre förhandlingsposition när regler för lek ska fastställas.

Metoden som använts för studien är kvalitativa observationer. För att hitta svar på de forskningsfrågor vi ställt utfördes åtta kvalitativa observationer på barn i femårsåldern på en förskola i Sverige. Genom att bearbeta, bryta ner och analysera det insamlade materialet fick vi svar på våra forskningsfrågor.

Vår studie har sin utgångspunkt i Foucaults och Webers maktteorier. Foucaults teori bygger på att maktutövning är relationell och böljar mellan individer. Den som ena stunden utövar makt kan i nästa stund vara offer för maktutövning. Weber beskriver olika typer av ledare som med sin höga sociala position kan utöva makt. Båda dessa teorier är relevanta för studien. Foucault och Weber menar också att makt föder motstånd vilket kan ske både individuellt och i grupp.

Resultatet av studien visar att makt förekommer både i lek och vid förhandling. Observationerna visar hur förhandling kan övergå till maktutövning. Barn använder olika strategier och hittar olika sätt att markera och behålla sin makt. I observationerna kunde inte enbart maktutövning påvisas utan även motstånd mot lekens ledare kunde urskiljas. Vi har identifierat två olika maktstrukturer. Den ena är en hierarkiskt uppbyggd struktur med en ledare på toppen. Den andra är en plattare struktur där barnen har lika stora möjligheter att påverka leken. Olika maktuttryck som nyttjas i den fria leken har också kartlagts. Uttryck som bland annat exkludering och manipulation har identifierats i studien.