Digitalisering och IT-teknik har fått en avgörande roll i dagens organisationer. Idag sker arbetet genom datorer och system, och anställda är inte lika beroende av tid och plats i sitt arbete. Det förekommer flera studier angående hur digitalisering riskerar att göra individen alltmer isolerad från kollegor: Detta tenderar att leda till att den individuella utvecklingen kommer hämmas och den sociala interaktionen med andra människor försvinner. Uppsatsen intresserar sig av att ta reda på hur digitaliseringen har förändrat HR-medarbetares arbete då arbetet från början var ett socialt inriktat arbete på humanistiska grunder. Vidare är det av relevans att ta reda på hur HR-medarbetare upplever att de sociala relationerna har förändrats i takt med digitaliseringen. Den teoretiska referensramen utgår från Antonovskys teori om KASAM, Karaseks krav-kontrollmodell samt Johnssons vidareutveckling av krav-kontrollmodellen där socialt stöd lagts till. Studien har genomförts genom en kvalitativ metod där sex HR medarbetare, som arbetat i minst 15 år inom yrket, har intervjuats. Vid analysen användes meningskoncentrering och färgmarkering på den insamlade empirin för att finna teman som är relevanta förstudiens frågeställningar. I resultatet presenteras empirin från intervjuerna samt citat under utvalda teman som framkom under transkriberingen och kodningen. I diskussionen kopplas empirin till tidigare forskning och teorier genom ett induktivt synsätt. Avslutningsvis presenteras de slutsatser som framkommit under studiens gång. Empirin tillsammans med tidigare forskning och teori påvisar att digitaliseringen har haft en positiv inverkan i HR-medarbetares arbete genom att ha gjort arbetet mer tidseffektivt och rättssäkert. En negativ effekt som digitaliseringen har medfört är att de sociala relationerna har blivit hämmade, då man tenderar att försvaga relationerna med de kollegor som man vanligtvis inte delar arbetsuppgifter med.