Innebörden av anställningsbarhet har förändrats över tid. Numera ligger ett stort ansvar på individen att göra sig själv anställningsbar genom insatser som utbildning och kompetens. Däremot har det visat sig att utbildning och tidigare arbetslivserfarenhet inte enbart är de grundläggande faktorer som påverkar en individs grad av anställningsbarhet. Tidigare forskning har visat att en individs etnicitet, kön samt språkkunskaper trots allt är avgörande faktorer som kan komma att påverka individen negativt i arbetssökande sammanhang på olika sätt. Studien ämnar undersöka om det finns faktorer som kan ha kommit att missgynna utrikes födda kvinnor under etableringen på den svenska arbetsmarknaden. Studien genomfördes med en kvalitativ metod, närmare bestämt semistrukturerade intervjuer. Det intervjuades sju kvinnor med utrikes bakgrund som arbetar som undersköterskor eller vårdbiträden. Resultatet visade att de sju intervjuade kvinnorna inte har upplevt att de har missgynnats på grund av kön. Däremot har de tidigare upplevt att deras etniska bakgrund har påverkat deras möjligheter till arbete. Det som intervjupersonerna upplevde var en avgörande faktor för deras anställningsbarhet var deras svenska språkkunskaper och att ha ett svenskt examensbevis.  Vi diskuterade den insamlade empirin i relation till begrepp som anställningsbarhet, etnicitet, kön samt sociala nätverk. Tidigare forskning har använts för att se vad som har framkommit i tidigare studier samt för att jämföra med studiens resultat. Studien visade att även om individer har en genomförd utbildning samt flera års erfarenhet från sitt ursprungsland räcker inte det för att få ett liknande arbete i Sverige, trots att individen i fråga är kvalificerad. Slutsatsen som dras utifrån resultaten är att trots insatser som utbildning och erfarenhet är det andra faktorer som kan påverka om och vilket arbete en individ kan få.