Socialarbetare beskrivs som närbyråkrater utifrån att deras samhällsfunktion går ut på att tillhandahålla offentliga välfärdstjänster till samhällets medlemmar. I närbyråkratin arbetar socialarbetare medborgarnära och de har ett omfattande handlingsutrymme som gör att de har stor påverkan på människors livschanser i och med att de till stor del avgör om en person får insatser eller inte. Synen på människor som klienter är en social process där klienten sätts i beroendeställning till närbyråkraten. Tillgång till litteratur som tar upp hot och våld inom närbyråkratin har varit begränsad. Uppsatsens syfte är att förstå otillåten påverkan i socialarbetares tjänsteutövning för att tillföra forskningsområdet kunskap om otrygghet för socialarbetare när det gäller hot och våld. I uppsatsen används en kvalitativ forskningsstrategi. För att fånga upp djupbeskrivningar av socialarbetares upplevelser av hot och våld sågs semistrukturerade intervjuer som lämpligt tillvägagångssätt. För att förstå det undersökta fenomenet och se till socialarbetares världsbild har en fallstudie använts som forskningsdesign. I uppsatsen fann vi att det klientnära arbetet i närbyråkratin har haft stor betydelse för socialsekreterarna i anmälningsbenägenhet och att lära känna sina brukare för att skapa relationer. Eftersom brukarna är i utsatta situationer och i behov av hjälp har socialsekreterarnas syn på klientbeteenden förändrats när det gäller hot och våld i arbetsvardagen. Detta då genom att brukarnas utsatthet används som ett argument för hur de beter sig, vilket förklarar socialsekreterarnas tolerans för hot och våld i arbetslivet. I kontrast till jämförbara studier om socialtjänst som har visat att incidenter underanmäls, bedömde samtliga socialsekreterare i denna studie att incidenter inte under anmäls.