Att inte identifiera sig med det kön som tilldelats vid födseln kan, i dagens samhälle, vara utmanande. Att vara transperson innebär att bryta mot många av de normer vi har i samhället vilket gör att de kan bli utsatta och utstötta. Sjuksköterskan ska i mötet med patienten utgå ifrån livsvärldsperspektivet där patientens livsvärld ska vara utgångspunkt för vårdandet. Sjuksköterskans förförståelse ska läggas åt sidan och för att mötet ska bli vårdande behövs öppenhet och delaktighet. Trots lagar och utgångspunkt i vårdvetenskapen erhåller transpersoner sämre vård än de som identifierar sig med det kön de blivit tilldelat vid födseln. Syftet med litteraturstudien är att belysa transpersoners upplevelse av vårdens bemötande genom integrativ sammanställning av empirisk kvalitativ forskning. Analysen gjordes med grund i metaanalys och mynnade ut i två huvudteman: "Att bli ifrågasatt för den hen är” och ”Att bli sedd som den hen är” med underteman. Resultatet visar att transpersoner känner sig som ett levande lexikon då personalen förväntar sig att bli lärda av dem. De upplever ett utanförskap eftersom samhällets normer syns tydligt även i sjukvårdssystemet, och de upplever samtidigt den beroendeställning som de är i. När vårdpersonal gör transpersoner delaktiga och tar ansvar för eventuell kunskapsbrist infinner sig tillit och trygghet. Användandet av inkluderande språk ger känsla av inkluderande och att integriteten värnas. I diskussionen diskuteras möten med sjuksköterskan, okunskap och utanförskap. Slutsatserna är att det behövs mer kunskap hos den grundutbildade sjuksköterskan, i sjuksköterskeutbildningen och de normativa värderingar som idag finns i hälso- och sjukvården behöver ses över.