Familjecentrerad vård är en viktig del av intensivvården, trots det är närstående en grupp som ofta kan glömmas bort. Delirium är ett vanligt tillstånd som kan uppstå till följd av intensivvård. Uppemot 80% av vuxna patienterna som vårdas med respirator drabbas av delirium. Det finns artiklar och studier gjorda ur patientens och vårdpersonalens perspektiv gällande intensivvårdsdelirium men det saknas sammanställningar av befintlig forskning ur närståendes perspektiv. Syftet är att belysa närståendes upplevelser och erfarenheter när en anhörig drabbats av delirium i samband med intensivvård. Detta examensarbete är en integrativ litteraturöversikt. Artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats har analyserats. Från dessa artiklar identifierades sammanlagt två teman som belyser närståendes upplevelser när en anhörig drabbas av delirium i samband med intensivvård. De två teman som resultatet bygger på är följande: Att vara närstående- en känslomässig resa och Närståendes behov av delaktighet. Resultatet belyser att närstående till patienter med IVA-delirium i större utsträckning upplever ovisshet, ångest och ökad stress jämfört med närstående till patienter utan IVA delirium. Närstående upplever otillräcklighet och otrygghet på grund av bristande kommunikation och stöd från intensivvårdspersonalen. Närstående uttrycker en oro och rädsla över hur deras anhörig beter sig. De önskar mer information om IVA-delirium, om sjukdomsförloppet och beskriver en önskan att få vara delaktiga i vården av sin anhörig. Genom att göra närstående mer delaktiga i vårdandet kan det skapa en känsla av sammanhang. Genom att vara medveten om närståendes upplevelser och erfarenheter kan intensivvårdssjuksköterskan i vårdande möten främja närståendes välbefinnande.