Kritiskt sjuka spädbarn och deras föräldrar som vårdas inom barnintensivvården löper risk att få en otrygg anknytning till varandra, då det saknas etablerade omvårdnadsåtgärder för att främja anknytningen. Utebliven anknytning kan leda till oönskade långsiktiga fysiska samt kognitiva konsekvenser för föräldrar och spädbarn. Magisteruppsatsens syfte var att med hjälp av publicerade forskningsresultat beskriva ett vårdande som främjar anknytning mellan föräldrar och deras kritiskt sjuka spädbarn under vårdtiden på barnintensivvården. Vald metod är en systematisk integrativ litteraturöversikt. Bestående av 12 artiklar med kvalitativ ansats, tre artiklar med kvantitativ ansats och två med mixad metod. Totalt 17 artiklar. Litteratursökningen gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Efter att en systematisk urvalsprocess och kvalitetsgranskning gjorts ingick totalt 17 artiklar i datamaterialet. Magisteruppsatsen resulterade i tre huvudteman; Intensivvårdens inverkan på anknytningsprocessen, ett vårdande med inverkan på anknytningsprocessen samt en familjecentrerad vård- utgångspunkten för att främja anknytning. Resultatet presenterar vårdande metoder som kan främja anknytningsprocessen. Intensivvårdssjuksköterskan behöver vara lyhörd inför att familjer har olika behov i anknytningsprocessen och arbeta familjecentrerat, personcentrerat samt anpassa miljön för att möta dessa behov. Vårdande metoder som intensivvårdssjuksköterskan kan arbeta med är hud mot hud kontakt, kamerateknik och musikterapi. Hud mot hud kontakt visar sig i resultatet vara en avgörande faktor, men det kräver fysiskt närvarande föräldrar. Vid fysiskt frånvarande föräldrar kan kamerateknik och musikterapi fungera som en brygga i kommunikationen mellan föräldrar och spädbarn. Resultatet i magisteruppsatsen speglar vården i sin komplexa helhet, där varje liten pusselbit är viktig för att kunna nå ett optimalt resultat både kortsiktigt och långsiktigt.

There is a risk of insecure attachment developing between parents and critically ill infants where the infant is cared for in the pediatric intensive care unit as there is a lack of established nursing measures to promote attachment. Failure to bond can lead to unwanted long-term physical and cognitive consequences for parents and babies. The purpose of the master's thesis was to use published research results to describe care that promotes attachment between parents and their critically ill infants during the period of care in the pediatric intensive care unit. The chosen method is a systematic integrative literature review consisting of a total of 17 articles. 12 articles with a qualitative approach, three articles with a quantitative approach and two with a mixed method. The literature search was done in the databases Cinahl and PubMed. After a systematic selection process and quality review, a total of 17 articles were included in the data material. The Master's thesis resulted in three main themes; The impact of intensive care on the attachment process, care with an impact on the attachment process and a family-centered care starting point to promote attachment. The result presents nurturing methods that can promote the attachment process. The intensive care nurse needs to be sensitive to the fact that families have different needs in the attachment process and work family-centred, person-centred and adapt the environment to meet these needs. Caring methods that the intensive care nurse can work with are skin-to-skin contact, camera technology and music therapy. Skin-to-skin is a decisive factor in the results, but it requires physically present parents. In the case of physically absent parents, camera technology and music therapy can act as a bridge in the communication between parents and babies. The result in the master's thesis reflects the complexity of overall care, where every small piece of the puzzle is important to be able to achieve an optimal result both in the short term and in the long term.