En intensivvårdsavdelning är en miljö med mycket teknologi där fokus ofta ligger på livräddande behandling av mycket svårt sjuka patienter. Intensivvårdssjuksköterskan har inte endast ansvar om den medicinska behandling som ordineras utan förväntas även vara den som inleder och ser till att patienten mobiliseras. Tidigare forskning visar att tidig mobilisering många gånger prioriteras bort. Syftet med denna magisteruppsats var att undersöka Intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av barriärer och möjligheter för tidig mobilisering av en patient inom intensivvården. Metoden som valts är en integrativ litteraturöversikt. Efter analys framkom totalt åtta faktorer som påverkar tidig mobilisering. Fyra faktorer relaterade till barriärer till tidig mobilisering: kunskapsbrist, resurs- och tidsbrist, kultur/teamarbete och patientrelaterade omständigheter samt fyra faktorer som beskrev möjligheter för tidig mobilisering: utbildning, multidisciplinärt samarbete, riktlinjer och motiverande faktorer. För möjliggörande av tidig mobilisering behövs mer utbildning för personalen, högre personaltäthet samt samarbete mellan olika yrkeskategorier. Forskning pekar på att tidig mobilisering är gynnsamt för patienten på många olika sätt. Att ge intensivvårdssjuksköterskan den kunskap som behövs för att mobilisering skall kunna genomföras på ett säkert sätt för både patienter och personal kan leda till mindre motstånd till tidig mobilisering, vilket skulle kunna bidra till att tidig mobilisering utförs i större utsträckning.

An intensive care unit is an environment with a lot of technology, the focus is often on life-saving treatment of very seriously ill patients. As an intensive care nurse, you are not only responsible for the medical treatment that is prescribed, but also to be the one who initiates and ensures that the patient is mobilised. Previous research shows that early mobilisation is often de-prioritised. The purpose of this master's thesis was to investigate the nurse's experience of barriers and opportunities for early mobilisation of an adult intensive care patient. The method chosen is a systematic literature review. After the analysis, a total of eight factors that influence early mobilisation emerged. Four factors for barriers to early mobilisation: lack of knowledge, lack of resources and time, culture/teamwork and patient-related circumstances and four factors for opportunities for early mobilisation: education, multidisciplinary collaboration, guidelines and motivating factors. In order to enable early mobilisation, it isnecessary to have more training for staff, higher staff density and collaboration between different professional categories. The research indicates that early mobilisation is beneficial for the patient in many ways. Giving the intensive care nurse the knowledge needed for mobilisation to be carried out safely for both patients and staff can lead to less resistance to early mobilisation, which could contribute to early mobilisation being carried out to a greater extent.