Inledning

Många fritidshemsplaceringar avslutas när eleverna är runt 9–10 års ålder, trots att fritidshemmet är en plats för relationsskapande, där vuxenstöd finns och gemenskap framhålls som väsentligt. Skolverket (2022) skriver fram utvecklandet av kamratrelationer som betydande och att undervisningen i fritidshemmet ska ske till stor del situationsstyrt, utefter elevernas egna behov och intressen. Vi har undersökt elevers tankar och erfarenheter om fritidshemmets verksamhet.

Syfte

Denna studie syftar till att utifrån barns perspektiv utveckla kunskap om vad som bidrar till att 9–10-åringar slutar på fritidshemmet samt undersöka vad som krävs för att de ska stanna längre. Områden som fokuseras är hur elevernas fritid ser ut efter avslutandet, vad de anser är meningsfull fritid och vad som kan bidra till att de stannar kvar längre upp i åldrarna.

Metod

Med det teoretiska ramverket barndomssociologi och dess begrepp, kamratkulturer, barnperspektiv, barns perspektiv samt barn som aktörer söker vi elevernas egna tankar om fritidshemmet och deras avslutande av fritidshemsplats. Eleverna har fått möjlighet att uttrycka sina åsikter genom kvalitativa intervjuer, närmare bestämt semistrukturerade fokusgrupper. Empirin har analyserats utifrån trestegsmodellen där det som framkommit i elevernas diskussioner har delats in i olika teman.

Resultat

Resultatet av studien visar kamratrelationers stora betydelse för att elever ska känna meningsfullhet i att vara i fritidshemmets verksamhet. Det visar även att ökat medbestämmande är efterfrågat av eleverna, främst de äldre. Studien belyser hur flertalet som avslutar fritidshemmet är ensamma hemma under eftermiddagarna, inte sällan med följden att de blir stillasittande framför en skärm. Studien upplyser om att det finns ett tydligt behov av vuxenstöd. Framträdande i resultatet är äldre elevers upplevelse av att aktiviteter i fritidshemmet mestadels passar yngre elever och att de bör anpassas utefter ålderns behov.