Denna studie syftar till att bidra med kunskap om hur två läroböcker i svenskämnet behandlar författare och verk ur ett kanonkritiskt samt genusperspektiv. Syftet med studien är att identifiera hur manliga, kvinnliga och vad jag har valt att kalla icke-västerländska författare presenteras i två läroböcker samt i vilket omfång dessa förekommer.

De två läroböckerna är Portal 7–9 (2011) och Liber Svenska 7–9 (2020). Dessa två läroböcker har jag sett användas under mina VFU-perioder på en högstadieskola i Borås. De båda läroböckerna är från välkända förlag och man kan anta att många elever på andra skolor i Sverige möter dessa läroböcker under sin skoltid.

Studien innehåller 3 forskningsfrågor och den första frågan gäller som är författarna som valts ut i läroböckerna och hur valen av dessa författare motiveras. Den andra frågan gäller vilken bild som förmedlas i valen av författarna som tas upp i respektive lärobok ur ett kanonperspektiv samt ur ett genusperspektiv. Den tredje och sista frågan behandlar hur väl dessa läroböcker står sig mot den nya läroplanen från 2022. Studien innehåller en kvantitativ innehållsanalys vilken genomförts för att få en bild av hur det faktiskt ser ut i läroböckerna samt för att den kvantitativa innehållsanalysen kompletterar den kritiska diskursanalysen. För att skapa förståelse för vad den kritiska diskursanalysen visar sammankopplar jag förståelse för vad som är manligt, kvinnligt samt icke-västerländskt och hur detta visas utifrån teorier från Edward Said (2000),Yvonne Hirdman (1998) samt Anna Williams (1997). I den kritiska diskursanalysen används Norman Faircloughs tredimensionella analys som verktyg för genomförande.

Studien visar att antalet västerländska manliga författare som tas upp, är i stor majoritet i båda läroböckerna. Västerländska manliga författare som tas upp nämns i större utsträckning fler gånger och i en av böckerna nämns en icke-västerländsk författare endast en gång. Det studien visar är att kvinnliga författare och icke-västerländska ofta får attribut tillskrivna till sig som endast författare eller att de beskrivs utifrån sitt hemliv eller kvinnoroll. De västerländska manliga författarna beskrivs oftare utifrån att de är kända, populära eller stora. Det går då att se att kanon återskapas och mannen är normen även i läroböcker från senare tid.