Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka den forskning som finns kring högläsning och dess betydelse för elevers litteracitetsutveckling i årskurs F-3. I kunskapsöversikten presenteras en sammanställning av forskningsområdet kring lärares högläsning i klassrummet. Översikten tar sin utgångspunkt i tre frågeställningar: Vad kännetecknar forskningen kring högläsning som metod i undervisningen? Vilken betydelse har valet av litteratur för lågstadieelevers litteracitet? Vilka didaktiska metoder lyfter forskningen som framgångsrika för att utveckla lågstadieelevers litteracitet i samband med högläsning och hur påverkar högläsningen elevernas litteracitet?

För att besvara frågeställningarna har vi valt tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna är systematiskt framtagna genom två olika databaser och kartlagda utifrån land, årtal, urval, metod och resultat. Majoriteten av studierna har genomförts i USA men även studier från Turkiet, Italien och Norge har inkluderats. Övervägande har studierna haft en kvantitativ ansats, men ett fåtal studier har haft en kvalitativ ansats eller en kombination av båda. Genom kartläggningen identifierades en begränsad tillgång på relevant och ny forskning med publiceringsår efter 2012.

I resultatet framkommer det att högläsning är ett effektivt sätt att utveckla elevers litteracitet. Med planering och förberedelse blir högläsningen mer undervisning och mindre utfyllnad mellan aktiviteter. Lärare måste betänka sina val av litteratur och läsa mer sakprosa, mer nyutkommen litteratur och litteratur med mer mångfald och olikheter. Dessutom visar forskningen att elever behöver samtala om det de lyssnar till eller läser. Lärare måste i sin tur stötta eleverna i hur de ska använda olika strategier för att förstå innehållet i texten, hur de ska analysera och göra inferenser. Högläsningen är viktig för att träna de kognitiva förmågor som används vid litteracitetsutveckling såväl som vid annat lärande i skolan.

Högläsning är en betydelsefull del av undervisningen. Lärare som högläser bidrar till att kompensera för elevers olika förutsättningar genom att ge alla elever möjlighet att ta del av ett utökat kulturellt kapital, oavsett hemförhållanden, socioekonomisk bakgrund och läsförmåga.