Sverige har under de tre senaste decennierna blivit ett alltmer mångkulturellt land till följd av globalisering, migration och krig. De stora flyktingvågorna har medfört stora förändringar för det svenska skolsystemet. Bristande behovsprövning och låg måluppfyllelse i svenskämnet har väckt frågor om hur lågstadielärare arbetar för att främja läsinlärning för nyanlända elever och hur undervisningen anpassas för att göra lärmiljön inkluderande för dessa elever.

Syftet med denna studie var att identifiera och karaktärisera vad som karaktäriserar lågstadielärares didaktiska val inom svenskämnet med fokus på läsinlärning för nyanlända elever samt hur de anpassar sin undervisning för att göra lärmiljön inkluderande för dessa elever.

Genom en kvalitativ studie med utgångspunkt i Westlunds (2017) läsinlärningsteori i relation till läsinlärning och Asp-Onsjös (2006) inkluderingsteori har vi valt att genomföra semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat baseras på sex intervjuade lärares uppfattningar och erfarenheter kring arbetet med läsinlärning och inkludering av nyanlända elever i grundskolans tidigare årskurser.

Studiens resultat visar att studiehandledning, meningsfulla läxor och en mix av olika läsinlärningsmetoder är väsentliga aspekter i arbetet som syftar till att främja läsinlärningen hos nyanlända elever. Vidare visar även resultatet att direktplacering, individanpassning, högläsning, tydliga instruktioner, digitala appar, relationer och elevens behov att få komma ifrån den ordinarie undervisningen är dagliga anpassningar som görs i undervisningen för att göra lärmiljön inkluderande för de nyanlända eleverna.