Inledning:

Matematik är inget vi människor kan komma undan och matematik är något som finns överallt i vår omgivning. Forskningsresultat har visat att majoriteten av barn som i senare ålder börjar skolan har bristande kunskaper i matematikens olika områden. Därav är det många forskare som studerar förskolans matematik och dess innehåll. Detta är en anledning till varför vi vill undersöka vidare om hur ofta förskollärare lyfter fram matematikens olika aktiviteter i den planerade och spontana matematikundervisningen. Våra förväntningar för denna studie är att få svar på i vilken utsträckning olika matematiska aktiviteter lyfts fram i undervisningen i förskolan, eller om en del aktiviteter exkluderas.

Syfte:

Syftet med vår studie är att undersöka i vilken utsträckning förskollärare arbetar med olika matematiska aktiviteter och hur detta innehåll är relaterat till spontan och planeradundervisning.

Metod:

Vi har använt oss av en kvantitativ metod där vi utförde en enkätundersökning. Enkäten bestod av elva frågor varav en fråga var som bakgrundsfråga för att veta i vilken åldersgrupp den svarande förskolläraren arbetar i. Enkäten utfördes via en digital tjänst där nitton av trettio inbjudna förskollärare valde att delta.

Resultat:

I studiens resultat visade det sig att det är mer likheter än skillnader i den planerade och spontana undervisningen. De flesta förskollärare anser att spontan matematikundervisning är den metod som bedrivs är mest gynnsam för barns utveckling och lärande. Enligt enkätundersökningens resultat kan det tolkas att matematikundervisning sker i en större grad bland äldre barn än i de barngrupper där barnen är yngre. Även om det förekommer mindre matematikundervisning bland ett till treåringar än hos tre till femåringar så förekommer ändå viss matematikundervisning i den yngre åldersgruppen. Resultatet visar att det är i den fria leken som matematikundervisning uppmärksammas mest i båda åldersgrupperna.