Partnervåld eller våld i nära relationer (IPV) är kostsamt för både individ och samhälle. Våldet tenderar att bli grövre ju längre tiden går och en normaliseringsprocess är påbörjad. Ett lidande uppstår hos den som blir utsatt och tidigare forskning visar att en av sex patienter som utsätts för IPV inte fångas upp av vården. Sjuksköterskan har ett ansvar att ge god vård till sina patienter vilket också innefattar att screena sina patienter för IPV. Hur upplever egentligen patienter att bli screenade för våld i nära relation och hur är deras upplevelse av vården? Syftet med denna studie är att belysa patienters upplevelser hur våld i nära relation bemöts av hälso- och sjukvården. Denna studie är en kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats som baseras på sju vetenskapliga artiklar.

Resultatet presenteras under två teman, Modet att berätta och Omvårdnadens betydelse i mötet med IPV-utsatta. I resultatet framkommer det att patienter ser positivt på att bli tillfrågade och screenade för IPV. Men då vården upplevs nonchalant av IPV-utsatta patienter och att vårdpersonal upplever en tidsbrist kan det också bidra till negativa känslor hos de som är utsatta för IPV. Slutligen diskuteras vikten av att vårdpersonal ger relevant information till IPV-utsatta patienter, för att den inre förberedelsen ska infinna sig och en vårdande relation kan ta vid. För att skapa en vårdande relation behöver patienten känna tillit och förtroende, de vill bli respekterade även om de är IPV-utsatta.