Forskningsprocesser har blivit mer komplexa och konkurrensen om forskningsmedel har ökat under de senaste decennierna, vilket öppnat för möjligheter för universitetsbibliotekarier att ta plats i forskningsprocesser. Utifrån universitetsbibliotekariers perspektiv är bland annat tillgängliggörande av elektroniska informationsresurser och databaser, stöd i publiceringsprocessen av vetenskapliga publikationer samt framtagning av bibliometriska indikatorer för att mäta och värdera forskning arbetsuppgifter där universitetsbibliotekarier kan bidra med kunskaper för att förbättra forskningens kvalitet. Även andra förändringar såsom teknisk utveckling som öppnar möjligheter för digitalisering av bibliotekets fysiska informationsresurser, och öppen vetenskap-rörelsen (open science), har gjort att universitetsbibliotekarier har ökade möjligheter att stödja forskare och effektivisera forskningsprocesser.  

Syftet med föreliggande paper är att belysa de olika sätt på vilka universitetsbibliotekarier kan ta plats i forskningsprocesser. I analysen används begreppet jurisdiktion från Abbott (1988), som beskriver arbetsområde som en eller flera professioner verkar inom, samt rätten att bestämma som professioner har inom arbetsområdet. Det innebär att professionen som har huvudansvaret för ett arbetsområde bestämmer över t.ex. tillhörande arbetsuppgifter, och vilka kunskaper och kompetenser som behövs för att genomföra dessa arbetsuppgifter. I detta sammanhang anses forskningsprocesser vara forskares arbetsområde som universitetsbibliotekarier närmar sig. 

Detta paper baseras på empiriskt material från en avhandlingsstudie om universitetsbibliotekariers arbete med att utveckla bibliotekstjänster för forskare. Avhandlingsstudien genomfördes vid ett universitetsbibliotek med tre fakultetsbibliotek. Vid dessa bibliotek intervjuades tjugo universitetsbibliotekarier och fyra fakultetsbibliotekschefer. 36 observationer av olika typer av möten mellan deltagarna genomfördes. Det empiriska materialet bestod även av sju officiella biblioteksdokument som beskrev utvecklingsarbetet.  

Resultatet och analysen av det empiriska materialet visar att universitetsbibliotekarier närmar sig forskningsprocesser på olika sätt. Detta verkar delvis bero på att forskare inom olika discipliner behöver olika typer av bibliotekstjänster, vilket innebär att universitetsbibliotekarierna vid de tre olika fakultetsbiblioteken har skilda möjligheter och sätt att bidra med sin kompetens i t.ex. systematiska sökningar, val av tidskrifter, att ta ram och förklara bibliometriska indikatorer eller att ta fram datahanteringsplaner för en forskningsprocess. Dessutom verkar det finnas en glidande skala där universitetsbibliotekarierna i ena änden aktivt kan delta i forskningsprocesser och i andra änden kan agera som rådgivare. Abbott (1988) hävdar att rådgivning är ett svagt sätt för professioner att knyta till sig ett arbetsområde. Dock i detta sammanhang kan rådgivning ses som ett sätt att bygga upp kunskap om universitetsbibliotekariers kompetenser hos forskare, vilket potentiellt leder till att universitetsbibliotekarier bjuds in till mer aktivt deltagande i forskningsprocesser i framtiden. Med andra ord, universitetsbibliotekarierna kan dras in i forskningsprocesser av forskare som har behov av universitetsbibliotekariers kompetenser. Denna rörelse kan förstås som en pågående förhandling om jurisdiktion i forskningsprocessen mellan universitetsbibliotekarier som å ena sidan trycker på för att ta plats i forskningsprocessen och forskare som å andra sidan drar in universitetsbibliotekarier i forskningsprocesser och därmed ger plats åt universitetsbibliotekarierna i forskningsprocesser.