I dagens samhälle är skrivande en nyckelkompetens för deltagande i arbetsliv och samhällsliv. Ur ett demokratiperspektiv är förmågan att både vilja, våga och kunna skriva för att delta grundläggande – för alla elever. I den här artikeln lyssnar vi till mellanstadieelevers röster om hur deras skrivande tar form i ett samspel mellan individen och kontextuella resurser. I samband med en klassrumsintervention där skrivandet stod i fokus skrev eleverna loggbok och intervjuades om sina åsikter, tankar och erfarenheter av skrivande i och utanför klassrummet. Loggböckerna skrevs en gång per vecka och intervjuerna genomfördes dels individuellt, dels i fokusgrupper. Interventionen pågick i tre veckor och utvecklades av lärare och forskare tillsammans.

Utgångspunkten för analyserna är att skrivande sker i ett samspel mellan individen och den kontext individen befinner sig i, såväl historiskt som pågående. I detta samspel skapar den som skriver ett avgränsat mål med skrivandet, vilket kan beskrivas som en meningsfull retorisk handling (Flower, 1989). Resultaten visar att elevernas skrivande kännetecknas av en samverkan mellan individen och olika kontextuella resurser såsom ord, modaliteter (bild och musik), struktur, skrivkamrat, mottagare, materialitet (mobiltelefon) samt elevens erfarenheter, åsikter, tankar och idéer. Dessa resurser används av eleverna för att skapa mål och mening med sitt skrivande; skrivandet blir relevant för dem.