Bakgrund och problemformulering: Ambulanssjukvårdens utveckling har lett till ökat behov av nya resurser och arbetssätt. Single responder (SR) är en enmansbemannade ambulansenhet som används huvudsakligen för patientbedömningar, hänvisningar till rätt vårdnivå och för att frigöra vanliga ambulanser. En beskrivning av de kompetenserna som ambulanspersonal inom SR behöver ha saknas.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kompetensen som sjuksköterskor inom ambulansens single responder-enhet anses behöva.

Metod: Modifierad Delphi-metod med tre rundor användes. Datainsamling genomfördes i Sverige i mars-maj 2022. Första rundan genomfördes med fem fokusgruppintervjuer med sammanlagt 20 deltagare. Datamaterialet analyserades med induktiv innehållsanalys. Andra och tredje rundan genomfördes genom digitala enkäter där påståenden skattades med en 4-radig Likertskala. Analysen skedde med beskrivande statistik.

Resultat: Fem kompetenskategorier med 19 subkategorier identifierades genom innehållsanalys. Konsensus (= 70% samsyn) uppnåddes i 39 av 80 påståenden. Att kunna kommunicera med olika resurser för att nå sitt mål, att kunna skapa ett bra bemötande ensam och att ha en lämplig yrkeserfarenhet identifierades som viktigaste kompetenser med signifikant konsensus bland deltagare.

Slutsats: Ökad förståelse av de kompetenser som behövs för att arbeta inom SR kan implementeras i prehospital rekrytering och utbildning. Vidare forskning om SR-enhets funktion och den lämpligaste formella kompetensen för SR-personal behövs. 

Background and problem: The development of ambulance care has led to an increased need for new units. Single responder (SR) is a single crewed unit that often uses for the patient assessments, to refer patients to the right level of care and to release regular ambulances. There is a lack of description of the needed competence within SR.

Aim: The aim of this study was to describe the competence that nurses in the ambulance's single responder unit are considered to need.

Method: Modified Delphi method with three rounds was used. The first round was conducted with focus group interviews and analyzed with content analysis. The second and third rounds were conducted through surveys using a four-point Likert and analyzed with descriptive statistics.

Results: Five competence categories were identified. 39 of 80 claims reached consensus. Being able to communicate with different units to achieve their goal, to be able to create a good encounter alone and to have a suitable professional experience were identified as the most important competencies.

Conclusion: Increased understanding of the needed competence within SR can be implemented in prehospital recruitment and education. Further research on the function of SR and staff’s most appropriate formal competence is needed.