Delirium är en komplikation inom intensivvården och drabbar upp till 80% av patienterna som vårdats på en intensivvårdsavdelning. Genom att identifiera delirium i tid hos patienter kan man minska risken för lidande hos patienten, förlängd vårdtid och mortalitet. Behandling av delirium samt förebyggande åtgärder är både farmakologisk och icke-farmakologisk och det bör läggas stor vikt vid att jobba med sedering och omvårdnadsåtgärder. Skattningsinstrument förespråkas för att kunna identifiera delirium i tid samt att finna de patienter som annars blir oidentifierade vilket skulle kunna minska lidandet, öka självbestämmandet samt minska mortaliteten. Det finns en brist i kunskapen om delirium samt brist på användandet av skattningsinstrument. Syftet med examensarbetet är att belysa intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter med delirium. Detta är en kvalitativ studie där semistrukturerade intervjuer skett med sju intensivvårdssjuksköterskor. Därefter har författarna gjort en innehållsanalys som mynnat ut i subkategorier och kategorier, som beskriver fenomenet vi undersökt.

Intensivvårdssjuksköterskorna gör bedömning av patientens kognitiva status kontinuerligt när de jobbar genom att titta på och samtala med patienten. De utför omvårdnadsåtgärder i enlighet med rådande forskning inom ämnet. Det brister i teamarbetet runt patienten med delirium, och det anses ibland vara svårt att få gehör hos läkaren. Planering av vården är viktig men ibland svår att få till. En normal dygnsrytm framkom som något av den viktigaste faktorn för att minska risken för delirium. Intensivvårdssjuksköterskorna saknar ett bra skattningsinstrument för delirium som hade stärkt deras bedömning för att lättare få med alla i teamet i planeringen. Omvårdnadsåtgärder för att minska risken för delirium utförs men miljömässiga yttre faktorer kan påverka negativt, vilket föreslås som förbättringsområde. Tvång måste ibland gå före patientens självbestämmande för att inte äventyra patientsäkerheten men ur etiskt perspektiv sätts patientens värdighet och delaktighet ur spel. Av samarbete i teamet finns mer att önska för en optimal vård av patienter med delirium.