Bakgrund: Ambulanssjukvården i Sverige har över 1 miljon ärenden varje år, varje enskilt ärende innebär ett nytt möte med patienter och anhöriga. I mötet med patient och anhöriga ingår bedömning av patientens vårdbehov, för att göra en bedömning och kunna ge en god omvårdnad krävs mer än bara faktabaserad kunskap. Ambulanssjuksköterskan behöver även kunna besitta empatisk förmåga att förstå patientens känslomässiga tillstånd.

Syfte: Att belysa vad som påverkar den empatiska förmågan hos ambulanssjuksköterskan i samband med bedömning av patientens omvårdnadsbehov.

Metod: Kvalitativ intervjustudie med sex specialistutbildade sjuksköterskor som arbetar kliniskt i ambulansen i ett län i södra Sverige. Studien analyserades med kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: De faktorer som påverkade den empatiska förmågan berör resursanvändningen av ambulans som påverkar arbetsmiljön, samspelet mellan ambulanssjuksköterska, patient och anhörig samt ambulanssjuksköterskans förmåga att relatera till patientens situation

Diskussion: Tidigare forskning som berör ämnet inom intrahospital akutsjukvård stödjer studiens resultat. Samtidigt menar en del omvårdnadsteoretiker att det finns svårigheter att beskriva och definiera begreppet empati.

Slutsats: Den empatiska förmågan påverkas av ambulanssjuksköterskans egen referensram. Referensramen bygger på perspektiv från tidigare erfarenheter och händelser.