Det finns kritik mot textil och modeindustrin på grund av dess negativa påverkan på miljön samtidigt rapporterar många av dessa företag om bolagens insatser och skriver om hur dessa bolag skyddar miljön och mänskliga rättigheter. Det finns också flera studier inom detta område och en del av dessa studier har genomförts med hjälp av innehållsanalys av hållbarhetsredovisningar. I slutet av 2016 lagen om hållbarhetsredovisning infördes i Sverige och sedan dess företag har publicerat minst fyra hållbarhetsredovisningar. Utöver det flera företag inom branschen hållbarhetsredovisade innan det var lagkrav på hållbarhetsredovisning. Vidare pågår implementeringen av nya regelverk inom hållbarhetsredovisning, inklusive EU:s nya taxonomi för hållbara investeringar. Mot bakgrund av ovanstående information en aktuell frågeställning är vilka åtgärder kan branschen vidta för att klara av nya lag-förändringar och huruvida företagens rapporter är tillräckligt anpassade till GRI-standarder för att klara nya krav. Av denna anledning anser vi att det är intressant att undersöka om hållbarhetsredovisningen inom textil och modebranschen har blivit institutionaliserat och i så fall vilka aspekter i rapporteringen. I uppsatsen använder vi innehållsanalys för att undersöka hållbarhetsrapporter av tre bolag verksamma inom branschen. Metoden har tidigare använts av tidigare forskare inom området och utöver det anser vi att metoden är lämplig utifrån forskningsfrågans karaktär. Analysen delas upp i två kategorier. Den ena kategorin handlar om innehållet i GRI-indexet för respektive rapport och den andra analyserar observationer i innehållet av rapporter. Resultaten leder till slutsatser som tyder på att hållbarhetsrapporterna för samtliga företag i urvalsgruppen har varit i konstant förändring mellan 2012 och 2020. Resultaten indikerar också att rapporteringsstrukturen efter 2016 har etablerats mer över tiden; Det finns dock brister i rapporteringen inom flera områden. Följaktligen drar vi slutsatsen att hållbarhetsrapporteringen för samtliga företag i urvalsgruppen har följt ett specifikt mönster efter 2016 men att en fullständig institutionalisering av rapporteringen saknas. 

There is much criticism of the textile and fashion industry because of its negative impact on the environment. At the same time, many of these companies report on their sustainability efforts and write about how they protect the environment and human rights. There are also several studies in this area, and a large part of these studies are about the content analysis of sustainability reports. Several years have passed since the law on sustainability reporting was introduced in Sweden, and companies have published at least four sustainability reports since then. In addition to that, several companies in the sector were sustainability reporting even before it was a requirement to report on sustainability. Furthermore, the implementation of new regulations in sustainability reporting is underway, including the European Union's new taxonomy for sustainable investments. The question is what the industry can do to cope with new regulatory changes and whether companies' reports have been sufficiently adapted to GRI standards to cope with new requirements. For this reason, we believe it is interesting to investigate whether sustainability reporting has become institutionalized in the textile and fashion industry? In the paper, we use content analysis as a method that has been used before by several researchers. Furthermore, we believe that the method is appropriate based on the nature of the research question and requires that the content of sustainability reports examines. The analysis splits into two categories. One category deal with the content of the GRI index for each company, and the other analyzes observations in each sustainability report's content. The results lead to conclusions indicating the sustainability reports of all the companies in the sample have been in constant change between 2012 and 020.The results also indicate that the reporting structure after 2016 has matured more over time; however, there are gaps in reporting in several areas. Consequently, we conclude that sustainability reporting for all companies in the sample group has followed a specific pattern after 2016 but that a full institutionalization of reporting is missing.