Initiala dislokationer (ID) och fria initiala annex motsvarande fria adverbial i den inre satsen (FIA) är båda strukturer med ett led framför den inre satsen. Medan ID även har en pronominell kopia inuti den inre satsen som syftar på det initiala ledet, finns inget sådant led i den inre sats som följer på FIA. ID och FIA undersöks i detta arbete från ett konstruktionsgrammatiskt perspektiv, och beskrivs som konstruktioner bestående av en form med en betydelse. Betydelsen utgörs av det initiala ledets informationsstruktur, eftersom tidigare studier visat att åtminstone ID bär på en viss informationsstruktur. En analys av sammanlagt 295 belägg på ID och FIA, mestadels insamlade från talspråkskorpusen Gymnasisters språk- och musikvärldar samt från spontan konversation, visar att ID kan konstrueras på många olika sätt, men att hälften av alla belägg kan delas upp i tre olika konstruktionsmönster, där ID:S syntaktiska form är densamma, liksom den pronominella kopians grammatiska kategori, position och syntaktiska funktion. Särskilt intressant är att ID visat sig inte bara kunna ange satsens topik, utan att den ofta även anger scen, samt stundom vokativtopik och mer sällan även fokus. Beläggen på FIA visar att dessa utgör en gemensam konstruktion där FIA kan anta vilken form som helst så länge denna fungerar som adverbial samt har den informationsstrukturella statusen scen. ID och FIA redovisas här som konstruktioner i ramverket Sign-based Construction Grammar, som i detta arbete för första gången introduceras och i viss mån anpassas till svenska. Konstruktionerna formuleras även som konstruktikonposter i konstruktionsdatabasen Svenskt konstruktikon. Slutligen presenteras även ett utkast för hur ID och FIA kan inordnas i det mentala konstruktikonet, det konstruktionsnätverk som vår grammatik antas vara uppbyggd av. Här föreslås en annorlunda indelning av ID och FIA än den som presenteras i referensverket Svenska Akademiens grammatik, men som samtidigt kan inrymma referensverkets kategorier.