Uppsatsens syfte ämnar utforska vilka förväntningar som ställs på dagens personalvetarutbildningar utifrån ett student- och HR-medarbetarperspektiv. Studien ämnar att förstå ambitionen av att öka personalvetarestudenters anställningsbarhet och hur det relaterar till professionaliseringsprocessen av HR–yrket utifrån studenter och HR-medarbetares upplevelser och förväntningar av personalvetarprogrammet. Studien är kvalitativ med kritiskt realistisk forskningsansats och där ett abduktivt förhållningssätt har använts. Studiens empiri är insamlad med hjälp av semistrukturerade intervjuer där vi intervjuat 5 HR-medarbetare och 5 personalvetarstudenter. De teorier som används är Brantes (2009) resonemang och definition av professioner, Lindbergs (2016) olika perspektiv på högre utbildning, samt Gustavssons (2002) redovisning av den traditionella bilden av olika kunskapssyner. Brantes (2009) teori om professioner används som en form av paraplybegrepp under utförandet av studien. Lindbergs (2016) resonemang av olika perspektiv på utbildning samt Gustavssons (2002) beskrivning av den traditionella bilden av olika kunskapssyner, hjälper studien att förstå studenter och HR-medarbetares upplevelser och resonemang angående utbildning och anställningsbarhet i relation till HR-yrkets professionaliseringsprocess. Resultatet visar på att respondenterna önskar mer konkret och praktisk kunskap under utbildningen då de inte upplever sig anställningsbara för kvalificerade generella HR-roller på grund av deras brist på praktisk kunskap. Respondenternas resonemang om personalvetarutbildningens utformning utmanar professionaliseringsprocessen för HR-yrket utifrån fler aspekter.