Sammanfattning

Studien handlar om hur lek kan utvecklas i förskolan. Öhman (2021, s.133) förklarar att det är barnen själva som äger sitt lekande men personalen i förskolan behöver skapa lekmöjligheter både i rum och handling för att värna och främja leken för varje enskilt barn. Förskollärarna har en viktig roll för att värna och främja leken. Fokus i vår studie ligger därför på att undersöka förskollärarnas tankar kring och beskrivningar av hur lek kan utvecklas i förskolan. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet. Teorin bygger på samspel och interaktion mellan människor. I det sociokulturella perspektivet är grundtanken att det sker ett samspel mellan en grupp människor och individen (Säljö, 2000, s.18).Säljö (2017, s.262) förklarar att utifrån det sociokulturella perspektivet utgörs pedagogiska konsekvenser av hur förskollärare organiserar samspelet mellan barn och barn samt mellan barn och förskollärare. Det har betydelse för lärandet vilka möjligheter barnen erbjuds till att bli delaktiga i kunskaper och erfarenheter genom att få samspela med andra i olika aktiviteter. Med hjälp av samspel i samtal, leken och andra aktiviteter erövrar vi kulturella redskap.

Syfte

Syftet med studien är att undersöka förskollärares tankar kring och beskrivningar av hur lek kan utvecklas i förskolan.

Metod

Studien bygger på en kvalitativ metod. Datan samlades in med hjälp av kvalitativa intervjuer med 6 yrkesverksamma förskollärare från två olika kommunala förskolor i Västsverige. Den sociokulturella teorin ligger till grund för den teoretiska ramen i studien.

Resultat

Studien visade på beskrivningar av hur lek kan utvecklas i förskolan. Resultatet av studien visade på att förskollärarens närvaro och delaktighet i barns lek beskrivs som grundläggande, både genom att aktivt vara med och leka, att iscensätta leksituationer, att främja en lekfull miljö och material och att observera leken. Förskollärarna i studien framhöll att leken behöver prioriteras genom att ge barnen tid till att leka och vikten av scaffolding, det vill säga stöttning för att utmana barnen vidare i leken och få leken att utvecklas. De underströk även vikten av att skapa ett gemensamt fokus att samspela kring, det vill säga intersubjektivitet. För att bidra till att leken utvecklas beskrev förskollärarna även att de utgår från barnens nuvarande intressen och tidigare erfarenheter.