Sammanfattning

I den här uppsatsen har vi undersökt pedagogers tankar och resonemang om emotionell omsorg i förskolan. I bakgrunden redogörs för förskolan ur ett historiskt perspektiv, och hur de reformer förskolan genomgått under 1990-talet fram till idag, påverkat pedagogernas arbete med emotionell omsorg om barnen i förskolan, satt i relation till tidigare forskning om omsorg och omsorgsetiska perspektiv. Studien tar ett helhetsgrepp om hur emotionell omsorg kommer till uttryck i förskolan enligt forskning och teori, men också ur de resultat vi fick fram genom de pedagoger vi intervjuat, om deras tankar och resonemang om emotionell omsorg och vad begreppet innebär enligt dem, samt de förutsättningar på organisatorisk och politisk nivå som ges för att utöva emotionell omsorg i förskolan.

Studiens syfte

Vårt syfte är att undersöka pedagogers tankar om emotionell omsorg om barnen i förskolan, samt hur pedagogerna resonerar om betydelsen av fysisk och emotionell omsorg för barns empatiska utveckling.

Metod

Studien är utförd med kvalitativ metod, med hermeneutiken som forskningsansats. Vi har använt oss av intervjuer med öppet formulerade frågor i såväl muntliga samt skriftliga intervjuer. Respondenterna är 7 verksamma pedagoger på två förskolor i två olika kommuner i Västsverige.

Resultat

Studiens resultat visar att de pedagoger som ingick i undersökningen visar på gemensamma förhållningssätt i sina tankar om emotionell omsorg i förskolan. Pedagogerna visar på en medvetenhet kring emotionell omsorg samt att den ligger till grund för barns vidareutveckling till trygga, självständiga individer, som kan känna och visa empati för andra. Resultatet visar också att pedagogerna upplever att de saknar tid och resurser för att tillgodose barnens behov av emotionell omsorg på det sätt pedagogerna skulle vilja.