Syfte

Denna studie behandlar förskollärares syn på begreppet undervisning som är ett relativt nytt begrepp i förskolans läroplan samt vad undervisningen har för plats i förskolans verksamhet och hur den förhåller sig till leken. Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare resonerar kring begreppet undervisning och hur de ser på förskolans undervisning i relation till barns lek. De frågeställningar som besvaras i studien är: ”Hur resonerar förskollärare om undervisningsbegreppet?” och ”Hur resonerar förskollärare om undervisning i förhållande till barns lek?”

Metod

Vi valde att utgå från en kvalitativ forskningsmetod där vi genomförde intervjuer med åtta förskollärare. De transkriberade intervjuerna analyserades sedan genom en innehållsanalys och utifrån ett sociokulturellt perspektiv. 

Resultat

I resultatet kan vi utläsa att förskollärarna kopplar begreppet undervisning till andra begrepp och ersätter i sina intervjusvar begreppet undervisning med bland annat lärande eller handledning. De har skilda meningar om hur undervisning i förskolan kan och ska bedrivas men vi kan utläsa att den anses ske i två olika former, i planerade och i spontana situationer. Det framkommer också att förskollärarna anser att undervisningsbegreppet har fått en för liten implementering och att det finns starka kopplingar mellan undervisningsbegreppet och skolan. De lyfter den positiva följden av att begreppet inneburit en ökad status för verksamheten och professionen men också en oro för att förskolan ska bli mer ”skolifierad”, alltså mer lik skolans undervisningsform. Majoriteten förskollärare vill istället att undervisningen ska ske genom samspel och kommunikation där man utforskar och lär tillsammans med barnen. De lyfter också fram sitt eget ansvar att bedriva undervisningen samt att det behöver finnas en balansgång mellan lek och undervisning