Vid hjärtstopp kan hjärt och lungräddning (HLR) användas för att återställa spontan cirkulation och respiration men chansen för faktisk överlevnad minskar med ökad ålder. Precis som vid annan medicinsk behandling har patienten laglig rätt att tacka nej till HLR. Likaså kan läkare bedöma att HLR ej är till gagn för patienten och beslutet om Ej HLR tas då i samråd mellan läkare, patient och närstående. Trots detta så kan det inträffa att ambulanspersonal utför HLR på patienter med beslut om Ej HLR. I Sverige saknas både forskning och statistik om hur vanligt förekommande detta är. En förstudie, i form av en enkätundersökning för att undersöka förekomsten av dessa situationer, genomfördes och skickades ut till fyra ambulansorganisationer i Västra Götaland.

Enkätens resultat visade att 66% av de sjuksköterskor som svarat har utfört HLR på en patient med beslut om Ej HLR. Syftet med denna studie är att studera sjuksköterskor i ambulanssjukvårdens upplevelser av att vid inträffat hjärtstopp göra HLR på patienter som har ett beslut om Ej HLR. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet sammanfattades i sex kategorier: att vara ovetande och behöva agera, mötet med närstående, försvårande och underlättande faktorer, följsamhet till riktlinjer i en komplex vårdsituation och att störa en annars lugn och fridfull död. Att HLR utförs på patienter med beslut om Ej HLR upplevs bero på bristande information, dokumentation och rutiner. Situationerna kan upplevas som traumatiserande för de sjuksköterskor som hamnar i denna utsatta situation.