Språket är en viktig del i alla människors liv, genom att barn utvecklar sitt språk blir de lyssnade på, kan förklara sig och samspela med andra människor. Leken är något som tar upp stor del av barnens vardag och att ta med leken in i klassrummet för att vidareutveckla barnens språk leder till att eleverna får mer lust att lära sig. Syftet med denna studie är att undersöka lärares syn på att undervisa med lek i klassrummet i samband elevernas språkutveckling i svenska. Vi vill veta om och i så fall hur lärarna använder sig av leken och om det dessutom finns några skillnader mellan hur lekpedagogiken tillämpas i förskoleklass och årskurs 1-3 för att främja elevernas språkutveckling. Vi har utgått ifrån följande frågeställningar: Hur ser lärarna på leken som ett språkutvecklande undervisningsredskap? Hur används lek för att främja elevers språkutveckling i förskoleklass och i grundskolans tidigare år? och Vilka skillnader finns i användning av lek i elevers språkutveckling i förskoleklass och årskurs 1-3? För att få svar på våra frågeställningar har vi använt oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har skett på pedagogernas skolor alternativt via länk, vilket pedagogen själva fått bestämma. Intervjuerna spelades in och därefter transkriberades. Resultatet visar på att lek i språkutveckling är något som pedagogerna har en positiv syn på men att det används betydligt mer i förskoleklass än i årskurs 1-3. Pedagogerna i årskurs 1-3 hänvisade till att deras egna okunskap att introducera leken i undervisningen är orsaken till att de inte leker mer. I förskoleklassen och årskurs ett leks det mycket med lekar från Bornholmsmodellen och i årskurs två och tre har de mer talövningar med lekfulla inslag.