Det finns åtskilliga internationella studier som beskriver skönlitteraturens positiva inverkan på barns matematikinlärning. Studierna beskriver även specifika tillvägagångssätt för att denna positiva inverkan ska uppnås.

Avsaknaden av nordisk forskning inom området är bidragande orsak till detta examensarbetesexistens. Syftet med examensarbetet är att ta reda på om det finns en relation mellan hur mycket vårdnadshavaren läser för sina barn och resultatet från de nationella proven i årskurs3. Även barnets delaktighet vid läsningen och vilken typ av bok som används tas i beaktande. Frågeställningen grundas ur ett sociokulturellt perspektiv, där tre hypoteser ställs och testasmed hjälp av en positivistisk ansats.

Empirin har inhämtats med hjälp av enkäter från 16 vårdnadshavare och en lärare samt resultaten från matematikdelen av de nationella proven i årskurs 3. Jämförelser har sedangjorts mellan de nationella proven och den information som inkommit från enkäterna.

Trots att vetenskapliga studier framhäver den positiva inverkan läsning av skönlitteratur och delaktighet har på elevers kunskapsutveckling inom matematik, har detta inte visat sig i studiens resultat. Det går alltså inte att utröna huruvida kunskapsskillnader beror på vårdnadshavarnas läsning eller inte. Gällande valet av boktyp, har det i undersökningen framkommit att delprov F2, där eleverna ska välja och använda skriftliga räknemetoder inom subtraktion, klarats bättre av de barn som fått en textbok lästa för sig. En större populationskulle behöva användas och fler variabler undersökas för att få ett tydligare resultat.

Studenterna har under arbetets gång insett att forskningsområdet är mer komplext än vad som först uppfattats från tidigare forskning, vilket är en lärdom denna studie bidrar till.