Andnöd är en av de vanligaste kontaktorsakerna inom ambulanssjukvården. Det finns flera olika bakomliggande diagnoser till upplevelsen av andnöd, både kardiella och icke kardiella tillstånd. Dyspné definieras som en subjektiv upplevelse av andningsbesvär. Andnöd och dyspné är därför att betrakta som synonyma begrepp. Andnöd kan ge upphov till obehag och lidande för patienten, oavsett om det är ett livshotande- eller icke livshotande tillstånd. Det är av vikt att behandlingsriktlinjerna följs upp och att bedömningen dokumenteras för att ambulanssjuksköterskan skall kunna utvärdera patientens vårdbehov. Bristande bedömning medför en patientsäkerhetsrisk och kan bidra till ett ökat lidande för patienten.

Syftet med studien är att undersöka ambulanssjuksköterskans följsamhet till behandlingsriktlinjerna för patienter som erhåller sökorsak dyspné (ESS 4). Studien är en retroperspektiv journalgranskningsstudie med kvantitativ jämförande design och slumpmässigt obundet urval. Trehundra journaler har granskats som påvisar en äldre patientgrupp med en medianålder på 80 år med hög samsjuklighet. Följsamheten till behandlingsriktlinjer är låg när det gäller de riktade undersökningarna EKG (54%) och lungauskultation (62%). Vitalparametrar bedöms i 86% av fallen oavsett kön. Följsamheten till behandlingsriktlinjer och bedömning av samtliga vitalparametrar för patienter med andnöd är bristfällig. Fler studier efterfrågas beträffande följsamheten till behandlingsriktlinjer för att öka patientsäkerheten och synliggöra en sårbar patientgrupp. Med stöd i föreliggande resultat och i linje med tidigare studier rekommenderas för bedömning av patienter som söker ambulanssjukvård för andnöd: Öka följsamheten till behandlingsriktlinjerna; Förbättra dokumentationen av utförda bedömningar och Ökad kunskap om åldrandet.